Konstig känsla
Har haft en konstig känsla ett tag nu och funderat över vad det ka vara. Det är något som fattas men jag saknar det inte. Det är något som brukar vara där men nu finns det inte överhuvudtaget. Men jag är inte ledsen över det eller arg eller besviken. Det bara inte finns. Och idag kom jag på exakt vad det och det är du. En person som jag haft som vän ganska länge men allting tog plötsligt slut och jag har insett att det är inte värt att kämpa för längre för det kommer aldrig bli bra. Jag gav henne en sista chans för bara några månader sen och den är ju verkligen bortblåst nu. Men det bästa och skönaste är att jag inte saknar det. Jag saknar varken personen eller vänskapen. Och det kan jag verkligen leva vidare på för jag har verkligen ingen lust att ge det ett nytt försök! Och det vore ju kul om den personen läste det här så även den vet hur jag känner över det hela och hoppas den känner likadant.
Man växer alltid någongång ifrån varandra!
Man växer alltid någongång ifrån varandra!
Kommentarer
Trackback
